Resan mot döden

Imam Husseins karavan som bestod av cirka sjuttio män samt deras familjer stod efter några dagars resa inför kalifatets armé i Karbala, en plats i Iraks öken söder om Bagdad.

Yezid hade skickat tusen man under ledning av en framstående officer vid namn Hurr. Hurrs uppdrag var att hålla imam Husseins karavan under uppsikt i väntan på ytterligare drygt trettiotusen man. Yezids avsikt med att skicka dit en så stor armé var att anfallet på karavanen skulle framstå som en handling med stöd av folket.

    Imam Hussein och hans anhängare slog läger vid floden Eufrat. Men när den stora armén anlände till platsen tvingades de bort ifrån vattnet och ut i öknen där de omringades och belägrades.

    Tre dagar senare hände det. Dagen kallas Ashora i den arabiska månaden Muharram. Ashora härleds från siffran tio och är då en hänvisning till tionde dagen i månaden. Muharram betyder den förbjudna och är bland de fyra månader under vilka islam förbjuder stridande och krig.

    Under Ashora anföll armén och mördade systematiskt rebellerna som en efter en blev nedhuggna inför sina familjer. Sist att falla var imam Hussein.

   Efter massakern vände soldaterna segerglada tillbaka till kalifens slott i den islamiska huvudstaden Damaskus där de såg fram emot de av Yezid utlovade belöningarna. På vägen dit bars rebellernas avhuggna huvuden fram inför ögonen på rebellernas kvinnor och barn vilka fördes som slavar till en firande huvudstad. Men när folket som hade samlats på stadens torg för att fira segern såg soldaterna och fångarna marschera in i staden, tystnade jublet.

    De döda och de fångar som fördes med var ingen ”fientlig arme” utan imam Hussein, Profetens barnbarn med några få anhängare.

   Berättarna, däribland deltagande soldater, började tala om en grymhet som ingen dittills hade upplevt under islamiskt styre.

Det berättades också att Hurr, som ledde första armégruppen, bytte sida strax före slakten när han insåg att Yezids armé inte var där endast för politiska påtryckningar.

    Han valde då att genast lämna sin armé och ansluta sig till karavanen trots att han insåg att den var på väg gå under. Hurr var bland de första som dog.

Det har berättats att imam Hussein bad om vatten till sitt spädbarn:

Om ni är efter mig, så varför straffar ni ett törstigt spädbarn?

Soldaterna svarade med att genomborra barnets hals med en pil.

De tragiska scenerna var många och ohyggliga. Karavanens sorgeyttringar, med gråtande kvinnor och barn, väckte starka känslor hos folket och opinionen i Damaskus vände nu helt oväntat. I stället för att fira en seger visade folket sin sorg och Yezid led därmed ett nederlag som drabbade hårdare än en militär förlust någonsin skulle kunna gjort.

    Hur skulle han kunna hindra någon från att visa sin sorg över Profetens barnbarns död? Hur skulle han kunna förklara sina grymheter för en fängslad mor som begråter sin son? Eller för ett barn som sörjer sin mördade far?

Detta bakslag för Yezid, de många upprorsförsök som ägde rum strax efter och de sorgeceremonier som hölls år efter år kom att leda till betydelsefulla förändringar i islams politiska och religiösa kurs.

Källa: Islams politiske reformator HUSSEIN (författare Kamal Moubadder)