Yazid–en bortskämd pojke som blev härskare

Yazid ärvde makten och blev kalif, ledare för staten, år 680. Det var första gången ett maktskifte ägde rum på detta sätt i den unga islamiska staten.

   Yazids far Muawiyah var i sin tur den förste kalif som tagit makten med våld. 

Dittills hade medborgarna haft visst inflytande vid valet av ledare.

Händelsen lämnade negativa spår i islams fortsatta historia. Våld blev ett sätt för härskarna att söka nå legitimitet för sitt styre och position.

   Yazids tillträde som kalif förde med sig två betydelsefulla avvikelser från islams lära. Den ena var det illegitima arvet av makten och den andra var hans egenskaper som ledare.

   Yazids beteende var långt från det som kännetecknar en seriös, tolerant och pålitlig ledare såsom läran föreskriver. Han saknade ledaregenskaper och trodde att faderns råd på dödsbädden skulle räcka för ett framgångsrikt ledarskap: ”slå hårt mot oppositionen och tvinga samhället till trohet”.

Yazid kunde inte heller bedra folket för att få stöd.

   Till skillnad från sin far försökte han inte framstå som en ledare som värnar staten och moralen.

   Som kalif fortsatte han att uppföra sig med samma nonchalans och förakt gentemot folket som han brukade uppvisa då han var en bortskämd och ansvarslös pojke i sin fars palats. Samtidigt som han var respektlös mot medborgarna och struntade i deras rättigheter, var han fast besluten att med tvång godtas som kalif.

 Viktiga och inflytelserika personer i samhället som t.ex. imam Hussein skulle tvingas att öppet prisa honom som en legitim och älskad kalif.

       Om de inte gjorde det väntade avrättning.

Källa: Islams politiske reformator HUSSEIN (författare Kamal Moubadder)