Imam Hussein (histo refomratorn

Hans namn var Hussein. Ett namn som för muslimer kommit att bli liktydigt med reform, revolt, uppoffring och sorg.

Hussein ledde år 680, för drygt 1300 år sedan, ett uppror mot kalifen Yazid, den makthungrige härskaren över den dåvarande islamiska staten.

Upprorets främsta mål var att förhindra utvecklingen av en farlig samhällstrend som skulle gynna de orättfärdiga härskarnas maktmissbruk i religionens namn.                  

Kampen kostade Hussein livet. Men hans död för att försvara sin tro har fått ett starkt symbolvärde och därigenom begränsat möjligheten för senare härskare att godtyckligt tolka profeten Mohammeds lära.

Hussein ställdes inför valet att antingen svära trohet till Yazid och därmed godkänna kalifatets förtryck av folket, eller att bli avrättad.

Valet var särskilt svårt för Hussein eftersom han var barnbarn till profeten Mohammed och hans död skulle betyda att förtrycket, vid en känslig tidpunkt i islams historia, skulle vinna en avgörande seger.

För om en härskare, i religionens namn kunde döda Hussein och sedan behålla makten kunde han, liksom kommande

härskare, räkna med att det inte är särskilt riskabelt att godtyckligt styra staten i religionens namn.

Att erkänna Yazid som rättmätig härskare däremot, skulle betyda att ge samtycke till de orättvisor som folket utsattes för.

Ett sådant samtycke skulle förtryckets företrädare alltid kunna tolka som gudomligt genom att hänvisa till Husseins släktskap med Profeten.

Förtrycket skulle då ges religiös legitimitet och förtryckets motstånd skulle förklaras illegalt och i strid med Guds vilja.

Hussein bestämde sig för att till varje pris undvika att erkänna Yazid trots det ultimatum, att ge samtycke eller bli dödad, som ställts.

Tillsammans med en liten grupp trogna anhängare gav sig Hussein av på en resa för att skapa opinion mot kalifen Yazid.

Karavanen lämnade Medina på den arabiska halvön och färdades till det relativt tätbefolkade landet Irak. Alla i sällskapet var fullt medvetna om vilka risker man tog.

Medinaborna hade försökt övertala de resande att ge upp planen eftersom de befarade att Yazid skulle låta döda dem och sedan förslava deras kvinnor.

I Irak mötte Hussein och hans cirka sjuttio trogna följeslagare en övermäktig armé bestående av tiotusentals soldater. Samtliga föll offer i en grym och hänsynslös massaker. Kvinnor och barn fördes som slavar till Yazids palats i Damaskus.

Under den flera dagar långa färden från Irak till Damaskus i Syrien bars rebellernas avhuggna huvuden framför tåget av fångar.

Allt tydde på att Yazid planerade en stor segerfest i en jublande stad.

Så blev det nu inte. Husseins status, Yazids impopulära personlighet, fångarnas sorgliga inmarsch i staden och berättelser om soldaternas grymhet vände i ett slag det politiska läget till härskarens nackdel.

källa: Islams politiske reformator HUSSEIN (författare Kamal Moubadder)