Minns Al-Quds!

Al-Quds demonstrationer hålls världen över

”Jag bjuder in Muslimer världen över att tillägna den sista fredagen i den Heliga månaden Ramadan till ”Al Qudsdagen” och utropa en internationell solidaritet av muslimer i stöd för att legitimera det muslimska folkets rättigheter i Palestina. Jag har under många år underrättat muslimerna om de faror som hotas av tillskansarna Israel, som idag har intensifierat de brutala attackerna mot våra palestinska bröder och systrar, speciellt i södra Libanon, kontinuerligt bombar de palestinska hem i hopp om att förstöra den palestinska kampen. Jag ber alla muslimer världen över och de muslimska regeringarna att enas för att splittra tillskansarna och deras stöd. Jag kallar på världens muslimer, att tillägna Al Qudsdagen, den sista fredagen i den heliga månaden Ramadan – som i sig självt är en avgörande period och som också kan avgöra det palestinska folkets öde – och med en ceremoni, markera muslimernas solidaritet världen över, tillkännage deras stöd för muslimers legitima rättigheter. Jag ber till Gud, den Allsmäktige, för muslimernas seger över hedningarna.”

(Imam Khomeinis meddelande vid tillkännagivandet av Al-Qudsdagen den 7 augusti, 1979)

Bakgrund

Efter segern av den Islamiska revolutionen i Iran, blickade Imam Khomeini över hela det muslimska folket, omfamnade varje Muslim runtom i världen i hans rop för ett muslimsk uppvaknande. Blickpunkten han kallade på, för Islamisk enhet var genom att samla muslimer från alla religiösa institut runtom i världen för ödet av Al-Quds (Jerusalem) – den första av de två Qibblas (böneriktning) och den tredje heligaste helgedomen för Muslimer. Medan de arabiska nationalisterna bekämpat Israel under den panarabiska fanan åren innan den Islamiska Revolutionen, hade den ena förlusten efter den andra, fört de arabiska och den generella islamiska moralen till en rekordlåg nivå. Palestinierna var varken befriade eller de arabiska länderna fria från framtida aggression. Med den Islamiska Revolutionen i Iran kom en känsla av hopp för återuppväckandet av någonting bättre, något som skulle överskrida de nationalistiska och etniska gränserna - detta någonting var känt-vid-namnet, det väsentlig -bortglömda religionen Islam. Det var inte längre en enbart arabisk-israelisk konflikt. Det var inte längre en kamp om att enbart frigöra det arabiska landet Palestina. Med ropet för Al-Qudsdagen, var konflikten bekräftad att vara en Muslimsk-Israelisk konflikt på en nivå men även märkt som en förtryckt vs förtryckarkamp på en universal nivå.

”Al-Qudsdagen är en internationell dag, inte en dag som enbart relaterad till ”Al-Quds (Jerusalem) - det är snarare en dag där de förtryckta konfronterar en arrogant förtryckare. Det är den dagen då (muslimer) måste ställa sig upp för Al-Quds och rädda våra libanesiska bröder från detta förtryck. Det är den dagen då vi måste rädda de förtryckta från de arroganta förtryckarnas bojor”. (Imam Khomeini, den 16 augusti 1979).

Tillämpningen

Medans vissa muslimer runt om i världen håller processioner för att demonstrera solidaritet med de förtryckta på Al-Qudsdagen, finns det fortfarande många – speciellt i de muslimska länderna - som låter Al-Qudsdagen passera som om det vore vilken dag som helst. I Imam Khomeinis vision, ”de som inte deltar är de som motsätter sig Islam och är i enighet med Israel”.

I praktiken låter det förnuftigt, vilket stryks av en återberättelse från den Helige Profeten Muhammad (fred vare med honom och hans ättlingar): ”Om en bland er ser en ond handling utföras, skall han förändra det med sitt handlande, och om han inte kan göra det, skall han göra det med sitt tal, om han inte kan göra det ska han göra det med sitt hjärta – och det är den svagaste i tron”.

Om det ges en möjlighet att fördöma en ondska och en person inte försöker att delta i att fördöma den på något sätt, i någon form eller skepnad, då visar det tydligt att en sådan person är i motsättning till Islam.

Att delta i Al-Qudsdagen betyder olika för olika människor, beroende på deras omständigheter. Till exempel kan en som bombarderas av förtryckare dag in och dag ut, ha ansvaret att rusta och motsätta sig motståndarna. På andra sidan av skalan, kan den som är okapabel att göra något påtagligt för att motsätta förtryckare, åtminstone fördöma handlingarna i sitt hjärta.

Varje person skall i sin livsposition upprätthålla principerna som representeras av Al-Qudsdagen. Förespråkare av rättvisa under åren har understrukit behovet av att utmana förtryckarna – även om denna utmaning uttrycker sig på olika sätt och manifesteras på olika nivåer.

Gud den Vise har visat oss klart i den Heliga Koranen att vi är ”de bästa bland människor”, genom att uppmuntra till det goda, förbjuda det onda, och att tro på Honom. När vi en gång har avvikit från dessa dygder, är vi inte längre ”de bästa bland människor” som kan refereras i versen:

”Ni utgör det bästa samfund som fått uppstå [bland och] för människor: ni anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt och ni tror på Gud. Om efterföljarna av äldre tiders uppenbarelser hade trott [på denna], skulle det helt visst ha varit bäst för dem. Fastän det finns bland dem de som tror, har de flesta av dem förhärdat sig i trots och olydnad.” (3:110)